tisdag 30 september 2008

#45 Faith No More - King For A Day, Fool For A Lifetime (1995)

Precis som tidigare avhandlade Mr. Bungle var Faith No More aldrig rädda för att skrida över genregränserna. Även om svängarna inte tas ut lika hårt som i sångarens övriga projekt är det en klart brokig skara låtar som samsas under ett och samma konvolut.

Raka rocknummer, funkiga jazzpastischer och countryballader avhandlas alla med övertygelse och med Mike Pattons fantastiska sång som guldfärgad inramning. Det når kanske inte upp till samma nivåer som hyllade "Angel Dust", men det är klart lyssningsvärt. Pluspoäng delas även ut för de glimrande texraderna "It's always funny until someone gets hurt... And then it's just hilarious".

Minnessvärda spår: Digging the grave, Ricochet, Evidence

Last.fm
Wikipedia

onsdag 17 september 2008

#46 Converge - Jane Doe (2001)

Lättlyssnat, sommarplåga och strandparty är tre ord jag inte alls kommer att tänka på när jag hör Converge. Tvärtom kastas jag in i en värld av skriande frustration, skärande dissonans och trubbigt våld mot huvudet.

De enklaste parallellerna dras till The Dillinger Escape Plan, men Converge har målat sin tolkning av kaos med ett punkigare anslag och en något rakare approach. Jacob Bannons skrikande är även ett kapitel för sig då det låter som att han stått utanför studion och lagt sången genom en sprucken porttelefon. Något eget, men det klär faktiskt musiken. "Jane Doe" kan knappast summeras som lättillgänglig, men det är klart högkvalitativt oväsen.

Minnessvärda spår: The Broken Vow, Homewrecker, Jane Doe

Last.fm
Wikipedia

onsdag 3 september 2008

#47 Therapy? - Troublegum (1994)

Att skriva texter präglade av misantropi, utanförskap och paranoia är i sig ingen utmärkande kvalitet. Att kombinera det med metallisk pop-punk där varje brygga är en raketramp riktad mot refrängens förlovade land är däremot ett genidrag.

Med en produktion som är stram, på gränsen till barsk, lyfts låtarna fram med alla beståndsdelar blottade. Det låter enkelt men aldrig simpelt, rakt men utan att bli fyrkantigt och, framför allt, nästan irriterande medryckande. Att Therapy? släppt sju fullängdsskivor till efter den här som i princip slunkit obemärkta under radarn - förutom den vidriga balladen "Diane" - säger en del om hur rätt de träffade med "Troublegum". Synd att de inte fortsatte på samma bana.

Minnessvärda spår: Stop It You're Killing Me, Screamager, Nowehere

Last.fm
Wikipedia

tisdag 2 september 2008

#48 Morbid Angel - Covenant (1993)

Få kan skriva låtar om att kasta kristna till lejonen lika övertygande som Dave Vincent. På denna pojkrumsklassiker - för min del alltså - håller Floridas stoltheter det svarta baneret extra högt och visar var dödsskåpet ska stå.

Från öppningsspårens obarmhärtiga mangel, via hårdrocksdängan "Angel of Disease" och ända fram till den blytunga avslutningen "God of Emptiness" infriar Morbid Angel alla mörka löften som kan anas i omslagsbildens kontrakt. Om detta avtal slutits med Cthulhu, den Sumeriska mytologins avgudar eller hederlige gamle Horn-Per är öppet för tolkning då texterna hyllar samtliga ovanstående. Klart är i alla fall att någon av dem har välsignat bandet med inspirationen till ett prominent verk av mörker. Vi böjer våra huvuden i ett tyst tack för det.

Minnessvärda spår: Angel of Disease, Rapture, God of Emptiness

Last.fm
Wikipedia