#45 Faith No More - King For A Day, Fool For A Lifetime (1995)

Precis som tidigare avhandlade Mr. Bungle var Faith No More aldrig rädda för att skrida över genregränserna. Även om svängarna inte tas ut lika hårt som i sångarens övriga projekt är det en klart brokig skara låtar som samsas under ett och samma konvolut.

Raka rocknummer, funkiga jazzpastischer och countryballader avhandlas alla med övertygelse och med Mike Pattons fantastiska sång som guldfärgad inramning. Det når kanske inte upp till samma nivåer som hyllade "Angel Dust", men det är klart lyssningsvärt. Pluspoäng delas även ut för de glimrande texraderna "It's always funny until someone gets hurt... And then it's just hilarious".

Minnessvärda spår: Digging the grave, Ricochet, Evidence

Last.fm
Wikipedia

#51 Rancid - ...And Out Come the Wolves (1995)

När kaliforniska Rancid bjuder upp till pogodans med vargarna är det bara att snöra på sig kängorna, kamma till den slokande mohawken och hänga med. Medtag ett sexpack stulen folköl samt glatt humör.

För det Rancid gör bäst är just glad, ska-sniffande myspunk där hotfaktorn ligger nära nollstrecket men allsångsfaktorn är på pubrocksnivå. Trots sångarens tendens att låta lätt utvecklingsstörd större delen av tiden är det svårt att inte bli peppad, särskilt av ögonblickliga klassiker som "Time Bomb". Knappast ett soundtrack för den annalkande hösten, men väl dugligt till förfesten.

Minnessvärda spår: Time Bomb, Roots Radicals, You Don't Care Nothin'

Last.fm
Wikipedia

#76 The Tea Party - The Edges of Twilight (1995)

En skiva som är svår att sätta fingret på, men bäst beskriven som mörk, bluesig rock med världsmusikinslag.
Distade gitarrer och rockkomp blandas upp med orientaliska skalor, sitarer och tablas.

Vissa partier ger mig Pink Floyd-vibbar, ett vräkigt bluessolo för tankarna till Gary Moore. Allt blandas vilt, men utan att det skevar alltför mycket. Sången är dessutom otroligt vältrakterad. Helt utan förkunskap eller förväntningar kan jag förvånat konstatera att det här är min kopp te.

Minnessvärda spår: Fire in the Head, Correspondences, Coming Home

Last.fm
Wikipedia

#93 Turbonegro - Ass Cobra (1995)

På Ass Cobra bytte Turbonegro inriktning både stil- och musikmässigt. Iklädda denim och seglarhattar flörtar de vilt med 70-talets glam- och punkidoler.
Uppenbarligen ett vinnande drag då skivan är sprängfylld med deathpunk-klassiker, inte minst bandets trademark-låt "I Got Erection". En lysande platta helt enkelt.

Minnessvärda spår: Denim Demon, Just Flesh, Screwed And Tattooed

Last.fm
Wikipedia

#95 Poison Idea - We Must Burn (1995)

Poison Idea matar sin skitiga hardcorepunk med viss övertygelse men misslyckas med att engagera mig.

Bandet är enligt uppgift stilbildande i sin genre och i sina bästa stunder minner riffandet om nyare förmågor som till exempel Turbonegro, sans comic relief. Större delen av tiden ägnas dock åt brötigt malande som mest gör mig trött i mössan. "Hung Like a Saviour" är en fin låttitel dock. Tråkigast hittils.

Minnessvärda spår: Don't Ask Why

Last.fm
Wikipedia