onsdag 1 oktober 2008

#44 Pantera - Far Beyond Driven (1994)

Hur följer man upp ett av decenniets hårdaste och mest stilbildande album? Man tar ännu ett kliv närmare avgrunden och svandyker över aggressionsribban rakt ner i mörket. Om man som undertecknad trodde att Pantera redan mutat in sitt revir bland de tyngsta fick man, kippandes efter andan, rekonstruera sin världsbild.

Sällan har så många hårt böjda övertoner och plågade whammyskrik utgjort låtgrunderna på en topplisteskiva. Dimebags gitarrspel pendlar mellan nackryckande groove och skärande oljud, alltid fläckfritt flytandes ovanpå en stört välfungerande rytmsektion och krönt av tjurnacken Phil Anselmos frustande vrål. Med låtar som radiodängan "I'm broken", det totala psykbrytet "Good friends and a bottle of pills" och avslutande Black Sabbath-covern "Planet Caravan" drog "Far Beyond Driven" både en ny linje i sanden såväl som hyllade sina förebilder. En bedrift att stoltsera med, även fjorton år senare.

Minnessvärda spår: I'm broken, 5 minutes alone, Becoming

Last.fm
Wikipedia

Inga kommentarer: