En skiva som är svår att sätta fingret på, men bäst beskriven som mörk, bluesig rock med världsmusikinslag.Distade gitarrer och rockkomp blandas upp med orientaliska skalor, sitarer och tablas.
Vissa partier ger mig Pink Floyd-vibbar, ett vräkigt bluessolo för tankarna till Gary Moore. Allt blandas vilt, men utan att det skevar alltför mycket. Sången är dessutom otroligt vältrakterad. Helt utan förkunskap eller förväntningar kan jag förvånat konstatera att det här är min kopp te.
Minnessvärda spår: Fire in the Head, Correspondences, Coming Home
Last.fm
Wikipedia
1 kommentar:
Still got the blues som sagt. Schizofren blandning av sliskblues, hippie-faux-indien-flum med sitar och tablas och en del akustiska partier som tonalt drar åt bluegrasshållet och både en och två skopor soundgarden.
Oavsett vad de The Tea Party tar sig till så stryker de mig mothårs. Det är lite för duktigt och kontrollerat och menlöst.
Skicka en kommentar