Trollhättans stolthet The Crown levererar ett hårt paket med elak, manglig dödsthrash. Produktionen lämnar även här en del att önska, men jag tycker att det klär musiken, speciellt trummorna som låter skönt replokalssunkiga. Låtarna har en skön rock'n'roll-kvalitet som ligger bra över de manglande trumkompen och vissa av riffen är så vassa att man dubbelkollar att öronen sitter kvar där de ska. En skiva som kommer att gå varm i mina lurar även fortsättningsvis.
Minnessvärda spår: At the End, Give You Hell, Black Lightning
Last.fm
Wikipedia
1 kommentar:
Handen på omslaget som slänger upp en klassisk trefingersalut kan tveklöst ses som en programförklaring. The Crown har helt enkelt fattat att dödsmetall också är hårdrock.
I "1999 - Revolution 666" (vilken titel sedan!) bjuds det exempelvis på klassiskt hårdrockskrig med samplade bomber och granater.
Musiken kan närmast beskrivas som rockig döds som för det mesta smattrar på i 180 knyck, med en del stilmässiga lån - framförallt vissa gitarrslingor - från At the gates. Men vilka dödsband efter 1995 har inte lånat At the gates?
The Crown kommer att få veva på sin headbangarnackeknäckande döds på min stereo ett bra tag framöver.
Skicka en kommentar