Progressiv power metal, tre ord som gör att det knyter sig lite i magen. Men det är inte fullt så illa som det låter. Det nedstämda gitarrtuggandet och halvriviga sången för tankarna till Helloween kring "The Dark Ride", strösslat med lite Dream Theater-meckande. Vissa medryckande refränger levereras, men det generella intrycket är något stolpigt och högtravande. De trevande försöken till politiska - eller politiskt korrekta - texter känns dessutom rätt sökta. Som kuriosa kan noteras att bandet med berått mod slaktar sig igenom Simon & Garfunkels gamla örhänge "The Sound of Silence".
Minnessvärda spår: Inside four walls, The Heart Collector
Last.fm
Wikipedia
1 kommentar:
Det är inte ofta jag stöter på musik som i princip skulle kunna vara skräddarsydd för att jag skall ogilla den. Den här skivan är ett sådant fall.
Smöriga solon (och många av dem!) över något slags midtempo-metal med bisarrt dåliga texter. Allt levererat med ett svullet, gasigt och pompöst handlag.
Skicka en kommentar