Det armenisk-amerikanska vansinnet släpps löst i fullängdsformat för första gången och det låter, tja, vansinnigt. Fast på ett bra sätt.Snäppet mer oborstat än de senare släppen, men System of a Down har på något sätt alltid hållit en konsekvent linje i sitt låtmakande. Våldsamma utbrott varvas med lugnare partier, orientaliska skalor möter fett riffande och Serj Tankian växlar röstlägen mellan det försiktigt viskande, det rent hysteriska och det allmänt skogstokiga. Jag gillar konceptet starkt.
Minnessvärda spår: Suite Pee, War?, Sugar
Last.fm
Wikipedia
1 kommentar:
Frenetisk och infallsrik start/stopp-metal. Ibland känns det dock som att knäppheten används för att övertäcka halvtrista låtar - "Släng 20 olika riff och 14 taktbyten på lyssnaren så kanske något fastnar".
Serj skall dock ha credd för att han lyckas frambringa en del vokala ljud som nätt och jämnt går att identifiera som mänskliga.
Oavsett vad jag tycker om musiken så är det roligt att såpass skruvad musik kan nå sådan popularitet i dessa fame factory-tider.
Skicka en kommentar