Titeln gör att man anar oråd redan innan första lyssningen, men det börjar inte helt illa. Inledande "Streets" ger mig vissa, om än vaga, King Diamond-vibbar. Sen tar Savatage stora, bestämda kliv ut i hårmetallsrabatten och slår ner rötterna för gott. 68 minuter och 33 sekunder med progressiv falsettylande glamhårdrock uppblandat med ohälsosamma doser av "Most Wanted Power Ballads". Den enda behållningen är att jag aldrig behöver lyssna på den här skivan igen. Någonsin.
Last.fm
Wikipedia
2 kommentarer:
En temaskiva i form av en rockopera på strax över en timme. Med barnkörer, keyboardmattor, sliskiga gitarrsolon och alla usla metal-excesser som 80-talet har att erbjuda.
Kort sagt är den här skivan outhärdlig. Powerballad efter powerballad, den ena mer överlastad än den andra och allt genomfört med samma subtila handlag som en bulldozer i en porslinsbutik.
Produktionen är inte helt oväntat minst sagt tvivelaktig. Visserligen är skivan släppt 1991 men synthblåset(!) i "Jesus Saves"(!!) blir bara för mycket.
Streets: A Rock Opera har dock en god egenskap: den tar slut.
Tvätta öronen och lyssna igen, snorunge.
Skicka en kommentar