Tyrant och Hellbutcher, eller Pelle och Erik som deras mamma kallar dem, spelar black metal i den gamla skolan. Det vill säga smutsigt, analogt och garanterat syntfritt. Brödernas Iron Maiden-fetisch hålls väl dold och de influenser som lyser igenom osar Bathory och gammal östblocksmetal. Det mest slående med "Servants of Darkness" är den morbida stämning som genomsyrar skivan. Nifelheim sätter sina spretiga klor i mina trumhinnor och släpper inte taget förrän sista spåret har klingat ut. Om det här vore en modeblogg skulle jag konstatera att 12-tums spikarmband är det nya svarta.
Minnessvärda spår: Evil Blasphemies, Sadistic Bloodmassacre, Into the Morbid Black
Last.fm
Wikipedia
1 kommentar:
Sveriges mest sataniska hårfästen är tillbaka med en 9 låtar lång uppvisning i hur primitiv och rå black metal skall låta.
Befriande fritt från krusiduller hamrar Nifelheim på, men jag kan inte låta bli att notera att för någon som inte är black metal-konnässör så är många av riffen förvillande lika, både till uppbyggnad och genomförande.
Gillar du dina band tolvtumsspiksbeklädda så kommer ovanstående invändning dock knappast hålla dig från att uppskatta Nifelheims blasfemiska frenesi.
Skicka en kommentar