Deicide är ett sånt band man hör talas om innan man hör, inte minst alla rykten kring den koleriske frontmannen Glen Benton som bränt in ett upp-och-nedvänt kors i pannan och hävdar sig vara besatt av demoner. Rykten som fick mig att köpa den här skivan när jag gick i högstadiet, så som försäljningsgimmick är det kanske inte helt dumt. Det är förövrigt inte musiken heller.Här serveras 29 minuter av antikristet, tekniskt dödsmangel i världsklass. Inte lika lättillgängligt som uppföljande "Once Upon the Cross" eller "Serpents of the Light", men fortfarande bland de bästa låtar som Deicide producerat och som skiva sett en klassiker. Nämnde jag förresten att introt innehåller bräkande getter och ett baklängesmeddelande?
Minnessvärda spår: Revocate the Agitator, Trifixion, Behead the Prophet (No Lord Shall Live)
Last.fm
Wikipedia
1 kommentar:
Det är en synnerligen barsk skiva som Benton med vänner levererar, som dessutom hålls föredömligt kort, utan speciellt mycket utfyllnad eller flabb.
Omvänt gäller dock att vissa partier som skulle tjänat på att dras ut aldrig tillåts blomma ut utan avbryts med ett abrupt taktbyte.
Intressant är att produktionen åldrats såpass väl, förutom kanske den störigt högt mixade sången.
"In Hell I Burn" rekommenderas helvetesbrinnande varmt.
Skicka en kommentar