Vader, Polens främsta stolthet inom höghastighetsdöds, levererar på sitt tredje fullängdssläpp en rejäl dos med öststatsmangel. Trots en produktion som enligt mig lämnar en del att önska är det bara att huka sig inför det ös som levereras. Rätt intressant att den polska scenen har ett såpass eget sound jämfört med den amerikanska eller nordiska. En särskild tanke sänds till trummisen Krzysztof "Doc" Raczkowski som gick bort för ett par år sen. Där har vi minsann en trumpall som är svår att fylla.
Minnessvärda spår: Carnal, True Names
Last.fm
Wikipedia
2 kommentarer:
Riffen är överlag ganska veka, kombinerat med den diskanttunga produktionen så är det inga käftsmällar som levereras precis. Men det som gitarrerna inte tillhandahåller sköter trummorna med bravur. Bitvis är det ett helvetiskt rens bakom pukor och cymbaler.
Det här var ju röj. Strikt men med variation. Som att hållas fast av en storm. Även om jag saknar det där vansinniga släppet när allt degererar i okalkylerat kaos. Gitarrspelet imponerar. Och det är rejält tryck i trummorna.
Bäst: Carnal och True Names.
Skicka en kommentar