Soundgardens steg in i mainstreamgrungen. "Badmotorfinger" släpptes i samma veva som Nirvanas "Nevermind" och Pearl Jams "Ten", tre skivor som tillsammans satte Seattle i mitten av alternativrockskartan.Skruvade gitarrljud, valda doser taktmeckande och en av Chris Cornells starkaste prestationer till dags dato. Själv blev jag inte varse Soundgardens storhet förens kring "Superunknown", men det här är skiva som verkligen växer på en. Rekommenderad lyssning.
Minnessvärda spår: Rusty Cage, Outshined, Somewhere
Last.fm
Wikipedia
2 kommentarer:
Produktionen har definitivt åldrats, framförallt de klickiga trummorna. I övrigt är det en förvånansvärt märklig platta, med tanke på dess kommersiella framgångar. Musiken i övrigt ligger klart närmare något slags fuzzig 70-talshårdrock än deras samtida Seattle-kamrater.
Något med skivan stryker mig mothårs, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Låtarna rycker inte med mig helt enkelt.
Det rockar. Listan börjar med en smäll. Badmotorfinger har några riktiga höjdarlåtar och en hög lägstanivå. Mycket sexti/sjuttiotal. Mycket riffparty. Skivan har hållit sig förvånansvärt väl genom åren. Den uttonade gitarren i slutet av Somewhere ger mig vaga associationer till Ministrys So What.
För övrigt den första i en lång rad skivor från det tidiga 1990-talet.
Bäst: Rusty Cage, Jesus Christ Pose, Somewhere och Mind Riot.
Skicka en kommentar