Det är lika bra att erkänna det direkt, jag har aldrig riktigt greppat Nine Inch Nails. Trots stark uppmuntran, frikyrklig övertygelse och förtäckta hot från min omgivning så har Trent Reznors industriella utsvävningar aldrig riktigt fallit mig på läppen. Om ett 23-spårs dubbelalbum är den bästa inkörsporten till det elektroniska paradiset förefaller något tveksamt.I sina mer tilltalande stunder är den malande electronica-rocken hyfsat medryckande och till och med rätt svängig - i den mån industrirock nu svänger.
Den största behållningen är de mer gitarrintensiva uptempo-nummer som tacksamt bryter av mot grundstommen av återhållna, monotona maskinljud. Även om jag trots allt uppskattar valda delar av konceptet så förblir jag dessvärre ofrälst.
Minnessvärda spår: We're In This Together, The Day The World Went Away, Starfuckers, Inc.
Last.fm
Wikipedia
1 kommentar:
Mitt tips, om du gillar de gitarrdrivna grejerna, är att du kollat upp deras EP "Broken". Hårdaste de släppt.
Skicka en kommentar