Jag höll på att kalla det här för Entombeds comeback-skiva innan jag hejdade mig, men faktum kvarstår. Så här argt, så här hungrigt och så här bra har inte bandet låtit sedan "Wolverine Blues".Gitarrerna låter precis så köttiga som man vill ha dem och riffen pendlar mellan att svänga sanslöst och att krossa brutalt. Som grädde på moset låter LG dessutom mer förbannad än någonsin. Det är svensk Death 'n Roll i högform helt enkelt.
Nu önskar vi oss bara att gruppens originalsättning träffas för en gruppkram och beslutar sig för att återförenas. Uffe, Nicke. Jag tittar åt ert håll.
Minnessvärda spår: Chief Rebel Angel, Fractures, I For An Eye
Last.fm
Wikipedia
2 kommentarer:
Min personliga Entombedfavorit efter To Ride, Shoot Straight and Speak the Truth. Att de här och där, framförallt i Mental Twin, påminner om Breach omkring It's Me God gör knappast saken sämre.
Att LG låter djävulskt munter (tja, ni fattar) gör inte saken sämre heller.
Fan vad jag upprepar mig. Jaja, kan inte hjälpas!
Skicka en kommentar